när jag vaknade på morgonen den 14/10 hade jag ingen aning om att jag skulle dö..

Där satt jag lugnt och tyst, sett från utsidan kanske men inombords kämpade jag med att hålla paniken under kontroll. Jag visste inte hur, när eller varför men jag förstod att jag denna dag 14-10-2010 skulle ha tagit mina sista steg på jorden. Med ett iskallt stenhårt grepp i flygplansstolen och tårna så hårt ihoprullade att stygnen nästan sprack på mina utslitna converse satt jag och väntade. Tiden gick, det hann nog gå en evighet. Lampan för bältet tänds. O-M-G nu kommer domen! Medans jag satt spännt och väntade på syrgasmaskerna så hörs bruset före dom pratar i högtalarna. OK, nu ska dom berätta att vi ska krascha, brace yourself!

Dom sa inte att vi skulle krasha. Dom sa inte heller att det var något fel på planet. Dom sa inte heller att det var något problem. Dom sa bara att vi snart skulle landa och att vi skulle vänta med röken och mobiltelefoni tills vi lämnat gaten. När vi landat och jag tog mitt första steg in i själv Arlanda byggnad så kände jag mig glad och säker. Glad säker och i högsta grad levande!

Idag 26-10-2010, 12 dagar efter händelsen lever jag ett fullt normalt liv. Händelsen har inte skrämt mig och jag kommer nog att flyga fler gånger i mina dar.

Fast idag åkter jag tåg, för det kändes soft.. Vet inte varför, eller ja. Det är drygt att ta sig från Landvetter till Nils Ericsson så med tåget kommer man dit direkt. Därför åker jag nog tåg idag.  Men lyckan varade inte länge, efter att ha åkt i 40 minuter så kom stoppet.. Jaaaaha, nu sitter vi här, mitt ute i ingenstans som vanligt.

När jag kommer hem ska jag skruva på benen på sängen, och sätta ihop den som den skae vara, sen blir'e att jääsa, jag ska jäsa så mycket att det inte går att jäsa mera. Så mycket ska jag jäsa. Jag ska ta det så luugnt att hjärtverksamheten nästan avtar och nervsystemet lägger ner. Man blir sååå trött av att resa, det känns att man är gammal nu, gammal i gamet. :(

Anledningen till get-away då, jo det har ju kommit en till liten skitunge till våran kompis skala!
Lilla Neo han äntligen bestämt sig för att komma ut och umgås med resten av gänget, och nog är han en söt liten kille alltid. :) 

Innan jag slutar vill jag hälsa till en kompis: Hej Elin. :) 



                   Världens mest underbara kille kommer här. <3

                Cowboy killen. <3


Kommentarer
Postat av: Elin

Heeeej Kompiiis! :D :D :D

2010-10-27 @ 19:59:55
URL: http://livetmedvalter.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0